Första tidsinställda inlägget.

Vi får se om det funkar!

Idag har jag och Ticcis varit på pay and jump på Tokarp.

Vi startade 1m och 1,10m.

Jag testade att hoppa på vanligt tredelat igen. Första gången sedan i våras. Det resulterade i en redigt stark men nöjdare pålla.

Första starten gick helt ok, lite småmissar från min sida, men felfri och med ett bra flyt.

Andra starten gick inte fullt lika bra. Ticcis hade taggat till ytterligare lite och som det sanna kontrollfreak jag är, så tyckte jag det var lite obehagligt att inte ha lika mycket kontroll som med pellhamet. Jag hade också därför svårare att se avsprångspunkterna. Vi fick två stop, ett på tvåan och ett på fyran, som var mitt fel båda två. Båda för att jag tappade ytterbogen, gled ut lite, tappade vägen och därmed också avståndet, panikade och övergav henne. Klassisk Johanna-idioti... Suck! Blir så förbannad på mig själv när jag gör så! J*vla blockering! 

Tvåan hade räckt om jag suttit upp lite och lagt på lite ben så hade allt löst sig. Fyran hade räckt om jag bara suttit upp och väntat. 

Banan:

...och för att förtydliga det hela: jag ska INTE sluta för Anna, utan ska bara träna extra...

Idag var det jag som var märrig, eller hade (Har!) låg toleransnivå för bullshit, skulle man kunna kalla det med, både i mitt och min hästs fall  O:-)

Spenderade första halvan av träningen med att kämpa för att inte hoppa av, kasta en näve sand på tränaren och stövla där ifrån...  

Idiotförklaringar bakom ett leende gör inte idiotförklaringen mindre, just saying...

Kan villigt erkänna att jag inte presterade något vidare idag. Var lite nervös för ny tränare och blev lite spänd och ofokuserad, vilket min ganska så känsliga häst naturligtvis snappade upp. Hon blev lite extra laddad och lite spänd, men var ändå fin på hinder. Jag slarvade till och med med vägarna bitvis idag! WTF! Jag slarvar INTE med vägar i vanliga fall?? Visst händer det någon gång ibland, efter hinder, men inte som idag...

Man skulle lungt sagt kunna säga att hans sätt att undervisa inte riktigt klaffade med mitt tycke och psyke.

Jag har väldigt lätt för att deppa ihop och bli stressad och blockerad om tränaren inte ger mig störst del possitiv feedback. Självklart ska man ta tag i problemen, det är träning, inte uppvisning, men det finns olika sätt att göra det på. När jag har tränat för Anna tex, så har jag i princip alltid en possitiv känsla och massa lösningar som jag kan jobba på till nästa gång vid slutet av träningen, inte känslan av att "idag gjorde jag bara massa fel" "ingen idé att försöka, för värdelös". För mig är det ganska självklart att man presterar bättre om tränaren inte ägnar träningen åt att trycka ner en i skorna.. Så fungerar åtminstone jag...

Det blev dock bättre lite längre in på träningen då kommentarerna blev lite mer åt det lösningsfokuserade hållet.

Tänker dock ge honom en chans till. Jag vet att han vet vad han pratar om och han känner inte mig och min häst ännu. Ibland är andra gången överaskande mycket bättre...

Fick dock stärkt mina tidigare tankar på att bettsla ner till vanligt tredelat igen, då pellhamet inte behövs längre... 

Ganska tydligt tecken på att jag inte mådde bra av hans attityd: Jag vågade knappt svara på frågor efter ett tag eftersom jag var rädd för hans respons. När han frågade mig varför jag red på pellham mumlade jag något idiotiskt i stil med "jag vet inte...". Vad då "jag vet inte"?! Det vet jag visst det! För att Anna rekomenderade mig det, för att jag hade ridit och kört igång bakkärran såpass mycket (mer än vad hon eg var skolad för) under våren och jag behövde helt enkelt (TILLFÄLLIGT) ha en starkare broms för att kunna ta tillvara på kraften.

Ett annat exempel: Han frågade mig om jag hade tävlat henne något.

Jag fick ångest och svarade "inte så mycket och bara i avd B" (vilket iof inte är någon lögn) för att jag inte ville få någon avhyvling för att jag tävlar henne i 120-klasser. Jag hade fått mer än klart för mig att jag knappt borde ut och tävla 50cm-klasser med min usla ridning. Han genomskådade mig dock, eftersom man kan tävla avd B även på högre höjder än 120 om man skulle vilja det. Någon avhyvling kom aldrig. Vet inte om han hörde hur skyldig jag kände mig och lät bli eller om tanken helt enkelt inte slog honom... 

Vi pratade även en hel del härstamning idag, vilket fick mig att än en gång vilja få reda på lite mer om Karakoll, Ticcis morfar, men det är verkligen hopplöst! Hittar (fortfarande) bara en enda bild och extremt lite information om honom. Karakoll:

Aerline H(Ticcis pappa):

Nu ska jag sova! Trött som en gnu och fortfarande lite nedstämd efter träningen (ja, jag vet, jag måste träna på att släppa sådant fortare).

Natti natti!

Skit också, på ren svenska!

Jag skulle eg åkt till Alingsås idag för pay and jump...

Jag var inte säker på att vår transport skulle vara färdig på verkstaden tills ikväll, så jag tänkte anmäla på plats om den blev det, vilket den blev.

När Maddel kikade in för att kolla startlistan visade det sig att de stängt anmälan pga max antal starter.
WHAT?!
Det brukar vara typ max 20 startande... Vad hände där??
Bra att vi kollade innan vi åkte!
Jaja, vi får vara med vid nästa tillfälle i stället.

Med tävlingen borta ur bilden så blir det hoppträning på Tokarp imorgon i stället, för ny tränare. Spännande!

Har klippt Ticcis idag. Känns skönt då hon var väldigt lurvig. Jisses vad den pållen sätter päls! Får klippa henne varannan vecka för att hålla pälsen i schack... Ca 15mm päls åkte av idag :-S

Nu ska jag ta en kopp kaffe och lite mumsig äppelpaj som Maddel har tagit med sig hem från jobbet. NOM NOM